En farsa i tiden

Kategori: Träning (Sida 2 av 4)

Fredrik 11 mars: Åh fy fan vilken träningsvärk

Jo tjena… Visserligen har jag ju bra grundkondition och en finfin muskelmassa, men det är uppenbart att musklerna inte är vana vid den här sortens arbete.

Det blev inte riktigt 10 kilometer igår som planen var, men det är viktigt att inte gå ut för hårt. Jag sprang (nästan) två varv på Safjället i Krokslätt, men det är så himla backigt där så fast ett varv är 2,5 kilometer så blir det omräknat till vanlig slättlöpning som det i praktiken är på Göteborgsvarvet, så rör det sig nog om bortåt en mil.

Försöker desperat hitta en ställning vid skrivbordet där jag kan stå, sitta eller halvligga och jobba.

Väntar nog några dagar med att springa igen.

Torsdag 10 mars: Cooldad skall springa Göteborgsvarvet!

Yes, det är dags! Bäva månde motståndarna! Cooldad skall vara med i Göteborgsvarvet!

Jag gissar att det kan förvåna att jag inte varit med förr, men springa har inte riktigt varit min motionsform så det har inte fallit sig naturligt. Men nu skall Rikard, min närmaste chef och Senior Director for Department for Brand Development of Customizable Features, inte springa Varvet. Normalt brukar han göra det, men nu har han något knäproblem tydligen så han frågade om jag vill ta över och det vill Cooldad förstås.

Det får bli ett ganska ambitiöst träningsprogram, det är ju bara drygt två månader kvar till Varvet, men jag har ju bra grundkondition (Check! Cyklat nästan varje dag till jobbet hela veckan!). Det gäller bara att ställa om musklerna till anpassa sig till löpning. Det kommer att gå fint – känner mig riktigt taggad. Går ut lätt med ett milpass ikväll tänker jag.

Söndag 28 januari: Tre generationer på IKEA!

OK – det kanske var en liten miss att ta IKEA en söndag efter löningen, tänkte inte riktigt på det. Men samtidigt blev det verkligen ett roligt och team-buildande event för tre rakt nedstigande generation Coolingar. Coolgang Extended med Grand Old Man!

Det började med att L behövde ha lite saker och frågade om jag kunde fixa det och är något ställe på jorden som jag älskar så är det IKEA! Det fångar så mycket av det bästa i livet och samhället! Men så visade sig att farmor skulle köpa en ny toaring i trä och just den var 49 kronor billigare på Coop intill Ikea jämfört med Ica Maxi inne i stan. Så hon skickade Grand Old Man att följa med mig när hon hörde att vi skulle dit.

Och då tyckte jag att det var ett lysande tillfälle att få med A också – tre generationer tillsammans på Ikea, vilken fantastisk fin sammanhållning! Men när vi letade efter rätt bokhyllekonsolgrejer som L beställt  så var farfar plötsligt borta. Både jag och A blev lite upphetsade. Om jag minns rätt så gick den lite oborstade konversationen till något såhär:

”Var är farfar???!!!”
”Men för i helvete, det var ju du som skulle hålla koll på honom!”
”Nej, för fan, din pappa är ditt ansvar!

Och ungefär samtidigt var det ett riktigt drama – vi får se om det hamnar i tidningen imorgon: I högtalarsystemet ropade de ut en varning för en blottare på parkeringen. Tydligen sprang det omkring någon galning därute.

Det är inte lätt att hålla huvudet kallt i sådana lägen, men det är inte för inte som jag är Senior Vice Director for Brand Development of Customizable Features och jag halade upp telefonen och ringde kort och gott Grand Old. Då var han mitt i händelserna centrum – tydligen var han precis intill när de gripit blottaren och det gick vilt till, man hörde polisens batongslag och hur de skrek åt honom.

”Här har du din jävla peddogubbe.”

Riktigt obehagligt och jag sympatiserar på inget sätt med polisvåld eller att tillgripa våld över huvud taget. Men var det nu en pedofil så kan jag förstå om känslorna kan rinna över.

Tydligen hade Grand Old behövt sträcka lite på benen och gått ut på parkeringen. Någon dag innan hade fågelskådare sett en tofspipare är tofssparv eller något annat med tofs där. Om jag inte sagt det förut så är alltså Grand Old fågelskådare. I alla fall hade han bytt om till shorts, mitt därute på parkeringen, innan han skulle gå in igen – han tyckte det var så varmt där inne. Och precis när han bytt om färdigt hade kommit poliser och vakter och slagit ned en pensionär – just intill där Grand Old stod.

”Och jag hade stått och pratat med honom bara några minuter innan!”

Helt otroligt hur han alltid lyckas hamna i händelserna centrum – säga vad man vill om farsan. Han har inte koll och hänger inte med i den nya tiden. Samtidigt är han en så himla skön lirare som helt kör sitt eget race. Man måste verkligen respektera en sådan individ och beundra honom för det.

Motion: IKEA är inte mindre än ett maratonmotionspass!!

Mat: Jäklar så god och billig mat de har på IKEA! Vi hann med både frukostbuffé, förmiddagsfika, lunch och eftermiddagsfika innan vi var klara. Och väldigt uppdaterat där man kan välja både laktos- och glutenfritt och lite annat-fritt. Uppfriskande fritt med andra ord!

Tisdag 23 februari: Tagen av polisen!

Nej, det är ingen fara! Det var inte CIA som slog till mot bloggen. Men det är spännande liv som Cooldad lever: Akuten, jagad dissident och nu polisen.

Det hela började imorse: L, E och A skämtade alla om hur stor ledningen de hade i cykelutmaningen. Och missförstå nu inte – jag är bara för en hjärtligt skämtande jargong, både hemma och på jobbet. Jag är den förste att kunna ta ett skämt på min bekostnad. Samtidigt kände jag att de inte får tappa sin ledstjärna – det är ändå viktigt att de fortsätter att kunna hålla mig som sin ledare och ideal.

Så… Cooldad, en man of action, tog bilen till jobbet redan klockan 07:00 för att hämta hem cykeln och kunna cykla. Men då blev det lite tokigt. Jag har inte kommit först till jobbet på väldigt lång tid och helt missat att det var nya larmrutiner. Tydligen gick ett tyst larm när jag slog in en kod – som visade sig vara fel. Dessutom hade jag på mig fullt regnställ så kanske tyckte polisen som ryckte att jag såg misstänkt ninja-aktig ut i helsvart.

Och med de nya servrarna R&D tydligen har så går det ett direktlarm till polisen och tydligen har de instruktioner att… Ja, vi kan väl säga som så att jag inte kommer att cykla på ett par dagar…

Ställning cykelutmaningen:   C: 1   L: 8   E: 8   A: 8

(Men jag tycker att jag vid det här laget har en giltig ursäkt. Jag har faktiskt blivit misshandlad av polisen. Men de var justa och skjutsade hem cykeln åt mig. ”Så händer det inte igen.” skrattade vi tillsammans.)

Torsdag 18 februari: Cykelutmaningen – Barnen och L leder

Lite pinsamt att erkänna det, men jag kom inte iväg i morse. Men jag tänker att det är bra för de andra att få ett litet försprång och handikapp, så att de inte blir nedslagna om jag drar ifrån direkt.

Meningen var verkligen att jag skulle komma iväg i morse, men det regnade så jag tog på mig regnstället. L sa att det nog skulle passera snabbt och att det inte var ett så kraftigt regn och att hon tänkte klara sig. Hon får göra sina misstag – man måste låta andra människor få lära sig på egen hand och sin egen takt, men jag vet hur otroligt viktigt det är att klä sig efter väder. Ja, jag vet att det kan låta lite töntigt, men hur skulle det se ut på en polarexpedition? Eller på väg upp för Mount Everest? Nä, snöfallet tar nog slut snart, så vi klarar oss nog utan dunjackorna.

Nej, man måste vara seriös inför naturens utmaningar och anta dem med rätt utrustning. Rätt utrustning är helt enkelt grunden för att möta elementen.

Kruxet var nu bara att att det var ledningsgruppsmöte på morgonen kl 08:30 så det var full kostym och slips på under regnkläderna. Inga problem så sett – regnstället är såpass flexibelt att det fungerar även om man skulle ha frack eller smoking, men sedan blev det lite pyssel när jag skulle ha på regnskydden över skorna och justera axelremmen till väskan så att jag fick plats med både regnställ och kostym. Memo to self: Ta på skor och justera remmar först, ta på regnställ sedan. Det blev alltså ganska varmt. Och stressigt.

08:10 var jag i alla fall ute ur huset som siste man, men regnvisiret på hjälmen hade immat igen (memo to self: skaffa imfritt visir) och det ville sig inte bättre än att jag gick lite snett till förrådet och trillade rabatten. Lite gegga läckte in i midjan så det var bara att fort som ögat in och byta, men då han det bli för sent att cykla så det fick bli bil ändå.

Men som sagt – jag ser det som ett uppmuntrande försprång för resten av familjen. Det kan jag bjuda på! Och mötet gick excellent. Det lutar åt att jag skall bli Senior Vice Directorfor Brand Development of Customizable Features.

Ställning cykelutmaningen: C: 0   L: 2   E: 2   A: 2

Onsdag 17 februari: Träningen går lite trögt

Det är bara ett erkänna det. Bättre att erkänna svårigheterna och möta dem ansikte mot ansikte.

Fortfarande har jag inte riktigt hämtat mig efter att jag hamnade på akuten igen för nästan två veckor sedan. Det känns motigt att ta cykeln till jobbet ens och både L och barnen pikar mig för det, vilket jag tycker är lite elakt. L har utmanat mig att den som cyklar minst gånger till jobbet eller skolan under resten av februari skall tvätta fönstren den 1:e mars. Där protesterade jag – barnen har bara en dryg kilometer till skolan, medan jag har nästan 2 kilometer till jobbet. L tittade bara på mig då, så där som hon gör när hon tycker att jag är långsam. Och jo visst, L har flera mil till jobbet på Hisingen, absolut, visst är det längre. Men jag tycker nog ändå att den finns en stor mental tröskel mellan 1 och 2 kilometer. Har man väl cyklat 2 kilometer kan man lika gärna cykla 20.

Men L lyssnar inte riktigt på det. Nåväl, utmaningen är antagen! Det är klart att ett sådant initiativ måste uppmuntras.

Fredag 5 februari. Akuten igen.

OK, jag får nog ta det lite lugnare framöver. Med träningen.

Igår hamnade jag på akuten. Igen. Andra gången på två veckor.

Med samma läkare. Hon måste tro att jag är något slags spänstfenomen som kör slut på mig i träning så ofta.

Det blev lite konstigt igår på PRM:en. (Tror det var det och inte RMP. Kanske står för Pro Racing Marathon?) Först så var det alltså mig som instruktören sa till om mobil.

”Här fokuserar vi på cykling och fipplar inte med mobilen!”

Hon kom alltså ända fram till min cykel och sa det och jag försökte förklara att det inte alls var så, utan att det är för en träningsblogg som ibland har 10 000-tals besökare om dagen. Men då vinkade hon bara avvärjande.

Jättemånga tittade på mig och jag ryckte bara på axlarna. Jag tror de förstod läget, att instruktören missuppfattat situationen. Lite synd när folk missbedömmer så, men det är därför det kan vara viktigt att ha rätt utrustning. Dels kan man förstås maxa ut mesta möjliga från träningen, men sedan förstår och ser andra och kan identifiera dig lättare som högpresterare. OK, jag är förstås inte elit, men jag tror att ”elitmotionär” är rätt epitet på mig. Hade hon bara fattat det så tror jag inte det blivit ett missförstånd med telefonen.

Men sedan blev det lite jobbigt faktiskt. Jag körde hårt som planerat. Dels hade jag bestämt mig för det från början. Här skall köras. Upp med flåset på max direkt. Maxa och sedan öka. Och sedan kände jag ännu mer att jag ville göra det så att instruktören skulle förstå att hon missbedömt. Kunde riktigt se hur hon efter passet skulle klappa mig på axeln och säg att det var j-ar vad det var hårt kört.

Men jag blev rätt vinglig efter ett tag in i passet. Jag körde som sagt hårt. Riktigt hårt. Och efter en stund är det lite dimmigt och jag minns inte så mycket. Jag kommer ihåg att jag tappade vattenflaskan och att den rullade iväg, men sedan är det inte så mycket förrän passet var slut och jag skulle kliva av. Men skorna satt fast så jäkla hårt, det är ju inte spinningsskor utan skor som är för att cykla utomhus med, så de kanske inte passar så bra på spinningcyklar. Men jag vet inte riktigt vad som hände, men jag fick loss skorna i alla fall, men då blev det ännu vingligare. Jag hade kört stenhårt, jag hade inte druckit och så sitter det ju en stor metallgrej under skon (igen racerskor för cykel, inte inhomus spinningsskor) och jag minns bara att de andra cyklarna och golvet liksom flög upp mot mig.

Men jag tror att det var en annan person som hade problem samtidigt, för det rasade en massa cyklar nästan som domino och någon ropade ”Kolla gubben!”. Men jag minns inte riktigt vad som hände.

Besökare på cooldad igår: 4

Målsättning mars: 200 besökare om dagen. (Tänker att vi lägger ribban lågt till nu och så får bloggen sätta sig ordentligt. Form, mål, publicistisk strategi.)

Procent av målet: 2 %

 

Torsdag 4 februari. Live-blogg: Spinning!

#2016! Livebloggar från spinningsalen!

Plötsligt fattade jag det. Visserligen har jag en förträfflig grundkondition, men jag behöver få igång det lite. Det är därför det tagit emot så att ta cykeln på morgnarna.

Nu sitter jag i spinningsalen! Eller nu tror jag det inte heter spinning längre, RMP tror jag det är. I cykelsalen. ”Run Much Better” kan det väl inte vara. ”Riktigt Mycket Puls” – det stämmer bra på mig tänker jag. Jag tänker att jag ska köra riktigt, riktigt hårt här. Riktigt Mycket Puls.

Men jag måste verkligen uppdatera grejerna. Det syns så himla tydligt att en del inte hör hit. Överviktiga medelålders män som inte har riktiga spinningskor och en vanlig träningströja i stället för cykeltröja. Det är lite pinsamt om de andra tror att jag också är sådan.

Oj, vad pinsamt! Nu sa ledaren till någon att lägga undan sin mobil! Haha, att folk inte har något vett.

1 februari – Nu vänder vi blad!

Nu är det nog med negativism och ältande! Känner att januari avslutade i moll. Inte minst jag själv började bli negativ och bara se det dåliga i situationerna.

Men sådan är inte Cooldad73. Inte egentligen. Cooldad är en ledare som förmår vända en tuff situation till något starkt och positivt och bra. Nu tar vi nya tag och vänder blad!

Träning, bra kost, röra sig och positiv och glad attityd skall det vara!

Och det räcker förstås inte med att jag gör det själv – min härliga, fina familj måste med i det också förstås. Där är en viktig faktor för att vi skall lyckas – vi behöver göra det tillsammans. Vi lever i en alltför individualiserad tillvaro, vi behöver göra det kollektivt – tillsammans är vi så mycket starkare än var och en för sig. 2 + 2 är 5 typ. Eller som i vår familj blir det kanske 1 + 1 + 1 + 1 = 8.

Tror vi skall införa Familjeråd. Tänker att söndag eftermiddag kan vi ha veckans Stora Familjeråd och sedan kan vi ha en mindre avstämning varje dag.

Besökare på Cooldad.se: 3. Har faktiskt lite svårt att förstå varför det inte tar mer fart. Skall prata med Nina om det igen.

Socker, kost, träning, snabba kolhydrater:  Nu glömmer vi januari. In med nya friska tag i februari.

Slår ett slag för den alltför underskattade konstformen GIF-animationer igen.
animated-bicycle-image-0001
animated-eat-and-drink-image-0053

30 januari – Cykelträning!

OK, det blev inte så långt då, men jag tycker att det är symboliskt viktigt. Hade tänkt komma upp riktigt tidigt, cykla ett par timmar och så handla färskt bröd tills jag kom hem. Såg hur vi alla skulle sitta ned för gemensam familjefrukost med mig nyduschad och pigg efter morgonens träningspass och alla tacksamma för det goda varma brödet. Precis så tänker jag att det är bästa sättet jag leder hela familjen genom positivt exempel mot sundare vanor.

Men jag försov mig lite så det tog lite längre tid att komma ut på träningsturen än först tänkt och sedan visade det sig att ramen nog fått sig en törn till efter att vi lastade den i bilen igår för jag tyckte att den svängde ganska mycket hela tiden. Men någon kilometer kom jag i alla fall, lagom till bageriet och jag kunde fylla på till frukosten hemma. Men när jag var tillbaka hade klockan hunnit bli nästan 12 och alla var iväg så jag fick ta en brunch lite på egen hand. Frallor och sedan tog jag två wienerbröd. De andra var ju inte hemma så då får skylla sig själva. Och har man tränat så är det viktigt att fylla på med energi efter.

« Äldre inlägg Nyare inlägg »

© 2024 Cooldad73

Tema av Anders NorenUpp ↑