Till vardags jobbar jag som projektledare på en stor IT-firma.

Det är tillfredsställande där man verkligen får röra vid andras liv. Jag kan bli rörd, nästan sentimentalt gråtmild, när vi sitter i projektgruppen och diskuterar placering av knappar eller storlek på ett fönster i något tidrapporteringssystem eller projektstyrningsverktyg. Om några månader vet jag att hundratals, ja om inte tusentals människor kommer att sitta med det vi skapar. Besluten som vi just nu tar kommer att leda till att tusentals handrörelser och ögon rör sig på ett visst sätt i framtiden.

Man kan bli religiös för mindre och jag känner mig så ödmjuk inför naturen och vad människan kan åstadkomma. I sådana ögonblick kan man verkligen komma i kontakt med universums storhet och hur allt hänger ihop.

Min uppgift som projektledare är att samla och ena dessa fantastiska krafter i min grupp – bara gemensamt kan vi hitta den perfekta platsen för var en viss knapp skall sitta, eller precis exakt hur stort en fönster skall vara. Det är inte ett lätt arbet – kompetensen är fantastisk. Cissi som är Chief Technical Officer för Graphical Interface Usability Department. Christer som är junior vicepresident för gruppen för Förbättrat Visuellt Intryck. Palle som är utomstående konsult och är med ibland och som är expert inom Enhanced Appearance Technologies. Alltså man blir bara så himla ödmjuk inför en sådan samlad kompetens. Och samtidigt måste jag komma ihåg vad min uppgift är. Att samla gruppen. Leda den. All denna expertis kommer bara till sin rätt om den kan koordineras och allas respektive förmågor kan få komma till uttryck, men samtidigt harmoniera.

När jag tänker på det är det precis som en orkester. Liknelsen är perfekt. Projektledaren är dirigenten som hela tiden måste hålla koll på varje instrument – alla måste spela i harmoni, alla skall höras, men olika mycket vid olika tillfällen i stycken och det enda som räknas är slutresultatet.

Och så skyller alla på dirigenten/projektledaren när det går fel. Och Gud skall veta att som projektledare måste man vara beredd på att det händer ganska ofta.