Kategori: Träning (Sida 2 av 4)

Jo tjena… Visserligen har jag ju bra grundkondition och en finfin muskelmassa, men det är uppenbart att musklerna inte är vana vid den här sortens arbete.

Det blev inte riktigt 10 kilometer igår som planen var, men det är viktigt att inte gå ut för hårt. Jag sprang (nästan) två varv på Safjället i Krokslätt, men det är så himla backigt där så fast ett varv är 2,5 kilometer så blir det omräknat till vanlig slättlöpning som det i praktiken är på Göteborgsvarvet, så rör det sig nog om bortåt en mil.

Försöker desperat hitta en ställning vid skrivbordet där jag kan stå, sitta eller halvligga och jobba.

Väntar nog några dagar med att springa igen.

Yes, det är dags! Bäva månde motståndarna! Cooldad skall vara med i Göteborgsvarvet!

Jag gissar att det kan förvåna att jag inte varit med förr, men springa har inte riktigt varit min motionsform så det har inte fallit sig naturligt. Men nu skall Rikard, min närmaste chef och Senior Director for Department for Brand Development of Customizable Features, inte springa Varvet. Normalt brukar han göra det, men nu har han något knäproblem tydligen så han frågade om jag vill ta över och det vill Cooldad förstås.

Det får bli ett ganska ambitiöst träningsprogram, det är ju bara drygt två månader kvar till Varvet, men jag har ju bra grundkondition (Check! Cyklat nästan varje dag till jobbet hela veckan!). Det gäller bara att ställa om musklerna till anpassa sig till löpning. Det kommer att gå fint – känner mig riktigt taggad. Går ut lätt med ett milpass ikväll tänker jag.

Nej, det är ingen fara! Det var inte CIA som slog till mot bloggen. Men det är spännande liv som Cooldad lever: Akuten, jagad dissident och nu polisen.

Det hela började imorse: L, E och A skämtade alla om hur stor ledningen de hade i cykelutmaningen. Och missförstå nu inte – jag är bara för en hjärtligt skämtande jargong, både hemma och på jobbet. Jag är den förste att kunna ta ett skämt på min bekostnad. Samtidigt kände jag att de inte får tappa sin ledstjärna – det är ändå viktigt att de fortsätter att kunna hålla mig som sin ledare och ideal.

Så… Cooldad, en man of action, tog bilen till jobbet redan klockan 07:00 för att hämta hem cykeln och kunna cykla. Men då blev det lite tokigt. Jag har inte kommit först till jobbet på väldigt lång tid och helt missat att det var nya larmrutiner. Tydligen gick ett tyst larm när jag slog in en kod – som visade sig vara fel. Dessutom hade jag på mig fullt regnställ så kanske tyckte polisen som ryckte att jag såg misstänkt ninja-aktig ut i helsvart.

Och med de nya servrarna R&D tydligen har så går det ett direktlarm till polisen och tydligen har de instruktioner att… Ja, vi kan väl säga som så att jag inte kommer att cykla på ett par dagar…

Ställning cykelutmaningen:   C: 1   L: 8   E: 8   A: 8

(Men jag tycker att jag vid det här laget har en giltig ursäkt. Jag har faktiskt blivit misshandlad av polisen. Men de var justa och skjutsade hem cykeln åt mig. ”Så händer det inte igen.” skrattade vi tillsammans.)

Det är bara ett erkänna det. Bättre att erkänna svårigheterna och möta dem ansikte mot ansikte.

Fortfarande har jag inte riktigt hämtat mig efter att jag hamnade på akuten igen för nästan två veckor sedan. Det känns motigt att ta cykeln till jobbet ens och både L och barnen pikar mig för det, vilket jag tycker är lite elakt. L har utmanat mig att den som cyklar minst gånger till jobbet eller skolan under resten av februari skall tvätta fönstren den 1:e mars. Där protesterade jag – barnen har bara en dryg kilometer till skolan, medan jag har nästan 2 kilometer till jobbet. L tittade bara på mig då, så där som hon gör när hon tycker att jag är långsam. Och jo visst, L har flera mil till jobbet på Hisingen, absolut, visst är det längre. Men jag tycker nog ändå att den finns en stor mental tröskel mellan 1 och 2 kilometer. Har man väl cyklat 2 kilometer kan man lika gärna cykla 20.

Men L lyssnar inte riktigt på det. Nåväl, utmaningen är antagen! Det är klart att ett sådant initiativ måste uppmuntras.

OK, jag får nog ta det lite lugnare framöver. Med träningen.

Igår hamnade jag på akuten. Igen. Andra gången på två veckor.

Med samma läkare. Hon måste tro att jag är något slags spänstfenomen som kör slut på mig i träning så ofta.

Det blev lite konstigt igår på PRM:en. (Tror det var det och inte RMP. Kanske står för Pro Racing Marathon?) Först så var det alltså mig som instruktören sa till om mobil.

”Här fokuserar vi på cykling och fipplar inte med mobilen!”

Hon kom alltså ända fram till min cykel och sa det och jag försökte förklara att det inte alls var så, utan att det är för en träningsblogg som ibland har 10 000-tals besökare om dagen. Men då vinkade hon bara avvärjande.

Jättemånga tittade på mig och jag ryckte bara på axlarna. Jag tror de förstod läget, att instruktören missuppfattat situationen. Lite synd när folk missbedömmer så, men det är därför det kan vara viktigt att ha rätt utrustning. Dels kan man förstås maxa ut mesta möjliga från träningen, men sedan förstår och ser andra och kan identifiera dig lättare som högpresterare. OK, jag är förstås inte elit, men jag tror att ”elitmotionär” är rätt epitet på mig. Hade hon bara fattat det så tror jag inte det blivit ett missförstånd med telefonen.

Men sedan blev det lite jobbigt faktiskt. Jag körde hårt som planerat. Dels hade jag bestämt mig för det från början. Här skall köras. Upp med flåset på max direkt. Maxa och sedan öka. Och sedan kände jag ännu mer att jag ville göra det så att instruktören skulle förstå att hon missbedömt. Kunde riktigt se hur hon efter passet skulle klappa mig på axeln och säg att det var j-ar vad det var hårt kört.

Men jag blev rätt vinglig efter ett tag in i passet. Jag körde som sagt hårt. Riktigt hårt. Och efter en stund är det lite dimmigt och jag minns inte så mycket. Jag kommer ihåg att jag tappade vattenflaskan och att den rullade iväg, men sedan är det inte så mycket förrän passet var slut och jag skulle kliva av. Men skorna satt fast så jäkla hårt, det är ju inte spinningsskor utan skor som är för att cykla utomhus med, så de kanske inte passar så bra på spinningcyklar. Men jag vet inte riktigt vad som hände, men jag fick loss skorna i alla fall, men då blev det ännu vingligare. Jag hade kört stenhårt, jag hade inte druckit och så sitter det ju en stor metallgrej under skon (igen racerskor för cykel, inte inhomus spinningsskor) och jag minns bara att de andra cyklarna och golvet liksom flög upp mot mig.

Men jag tror att det var en annan person som hade problem samtidigt, för det rasade en massa cyklar nästan som domino och någon ropade ”Kolla gubben!”. Men jag minns inte riktigt vad som hände.

Besökare på cooldad igår: 4

Målsättning mars: 200 besökare om dagen. (Tänker att vi lägger ribban lågt till nu och så får bloggen sätta sig ordentligt. Form, mål, publicistisk strategi.)

Procent av målet: 2 %

#2016! Livebloggar från spinningsalen!

Plötsligt fattade jag det. Visserligen har jag en förträfflig grundkondition, men jag behöver få igång det lite. Det är därför det tagit emot så att ta cykeln på morgnarna.

Nu sitter jag i spinningsalen! Eller nu tror jag det inte heter spinning längre, RMP tror jag det är. I cykelsalen. ”Run Much Better” kan det väl inte vara. ”Riktigt Mycket Puls” – det stämmer bra på mig tänker jag. Jag tänker att jag ska köra riktigt, riktigt hårt här. Riktigt Mycket Puls.

Men jag måste verkligen uppdatera grejerna. Det syns så himla tydligt att en del inte hör hit. Överviktiga medelålders män som inte har riktiga spinningskor och en vanlig träningströja i stället för cykeltröja. Det är lite pinsamt om de andra tror att jag också är sådan.

Oj, vad pinsamt! Nu sa ledaren till någon att lägga undan sin mobil! Haha, att folk inte har något vett.

OK, det blev inte så långt då, men jag tycker att det är symboliskt viktigt. Hade tänkt komma upp riktigt tidigt, cykla ett par timmar och så handla färskt bröd tills jag kom hem. Såg hur vi alla skulle sitta ned för gemensam familjefrukost med mig nyduschad och pigg efter morgonens träningspass och alla tacksamma för det goda varma brödet. Precis så tänker jag att det är bästa sättet jag leder hela familjen genom positivt exempel mot sundare vanor.

Men jag försov mig lite så det tog lite längre tid att komma ut på träningsturen än först tänkt och sedan visade det sig att ramen nog fått sig en törn till efter att vi lastade den i bilen igår för jag tyckte att den svängde ganska mycket hela tiden. Men någon kilometer kom jag i alla fall, lagom till bageriet och jag kunde fylla på till frukosten hemma. Men när jag var tillbaka hade klockan hunnit bli nästan 12 och alla var iväg så jag fick ta en brunch lite på egen hand. Frallor och sedan tog jag två wienerbröd. De andra var ju inte hemma så då får skylla sig själva. Och har man tränat så är det viktigt att fylla på med energi efter.