OK, det blev inte så långt då, men jag tycker att det är symboliskt viktigt. Hade tänkt komma upp riktigt tidigt, cykla ett par timmar och så handla färskt bröd tills jag kom hem. Såg hur vi alla skulle sitta ned för gemensam familjefrukost med mig nyduschad och pigg efter morgonens träningspass och alla tacksamma för det goda varma brödet. Precis så tänker jag att det är bästa sättet jag leder hela familjen genom positivt exempel mot sundare vanor.

Men jag försov mig lite så det tog lite längre tid att komma ut på träningsturen än först tänkt och sedan visade det sig att ramen nog fått sig en törn till efter att vi lastade den i bilen igår för jag tyckte att den svängde ganska mycket hela tiden. Men någon kilometer kom jag i alla fall, lagom till bageriet och jag kunde fylla på till frukosten hemma. Men när jag var tillbaka hade klockan hunnit bli nästan 12 och alla var iväg så jag fick ta en brunch lite på egen hand. Frallor och sedan tog jag två wienerbröd. De andra var ju inte hemma så då får skylla sig själva. Och har man tränat så är det viktigt att fylla på med energi efter.

Cyklade de 2 kilometerna till jobbet idag! Eller 1,5 kilometer är det snarare enligt Runkeeper. Men jag tänker att det snarare blir som 2 kilometer om jag tar de två trapporna upp till kontoret också. Och det är ganska svårt att få ut cykeln ur förrådet – dörren kärvar jättemycket. Men nu tog jag i och för sig hissen – tog med cykeln upp till kontoret. Allt som allt tror jag ändå att det blev – minst – två kilometer.

Klapp-klapp så har jag sett till att skaffa ett stort lager Gainomax också. Tog en direkt jag kom upp på kontoret – vill inte hamna på akuten igen med vätskebrist!

Men eftersom det inte regnade på morgonen tog jag inte regnstället och så hade jag inte kollat vädret till eftermiddagen och då regnade det. Dessutom har jag inte lampor till cykeln – tänkte inte på förrän  imorse när en bil tutade på mig och hötte med näven. Så jag ringde L på eftermiddagen och bad henne svänga förbi och hämta mig, men jag tycker verkligen hon har blivit lite negativ och inte alls så stöttande som jag tycker att man skall vara inom ett par. Fast det är en jättekort omväg för henne, och hon desto har den lilla smidiga miljöbilen, så tyckte hon inte att det var en bra idé att hon skulle förbi kontoret där jag jobbar. Ganska ego tycker jag, om någon frågar mig. Hon menade att nu har jag köpt cykel och grejer för många tusen så skall jag använda dem – och det kommer jag ju att göra! Men det är lite inkörningsperiod bara.

Efter att jag förklarat det kom hon till slut, men jag måste säga att hon var ganska frostig mot mig. Det var jättesvårt att få in cykeln i den lilla bilen också, undrar om inte ramen blev lite mer böjd igen.

Haha, så det kan bli. Först av allt – jag mår bra! Ingen fara. Längre. Allt är under kontroll och jag blir snart utskriven. Så ni som följer mig kan andas ut!

Förra blogginlägget får stå kvar som en påminnelse om hur små marginaler det är även i vårt välordnade samhälle. Gränsen till vildmarken och farorna är mycket mindre än vi ofta vill tro. Låt detta bli en påminnelse om det.

Tydligen gick jag upp mitt i natten och hade satt mig vid datorn. Plikttroget! I reptilhjärnan slog säkert till och instinkten guidade mig även i et ögonblick av kris att göra bland det viktigaste som finns för någon varelse: Att kommunicera. Inte för att jag kommer i håg någonting av det.

L vaknade i alla fall av ett brak, hon säger att arbetsrummet är ganska sönderslaget – hon tror att jag kan ha klättrat upp på en bokhylla. Igen tror jag det var en urgammal stenåldersmänniskereflex som guidade mig i farans stund: Ingen annan känner till det, men högst upp i bokhyllan bakom några böcker om programmering i Visual Basic brukar jag ha ett hemligt litet lager med chips och läsk och godis.

Hon och ungarna hade fått bära ut mig till bilen och hon körde mig till akuten. Även om hon inte vill säga det riktigt rent ut, tror jag att hon är imponerad över den överlevnadsinstinkt och kraft som jag uppvisade med att hjälpa till att komma ut i bilen trots att jag vad nästan medvetslös och svårt desorienterad. Jag har ett vagt minne av att hon kan ha sagt ”Lille gubben, vad tung du är.” Alltså jag tycker det säger allt om vilken ömhet och kärlek det finns mellan oss.

När jag kom in på akuten hade de fått klippa upp mina kläder. Förmodligen hade jag blivit så trött under eftermiddagens kamp att köpa cykel att jag somnat direkt när jag kom hem – fortfarande i ylletröja, kavaj och regnställ. Ingen annan i familjen märkte något under kvällen – vi brukar ju vara iväg ganska mycket – och först vid tvåtiden hittade L mig.

Tydligen var kläderna så igenklibbade med svett att de inte lyckades få av dem och därför behövde de klippas upp. Jag var helt uttorkad och fick dropp. Läkaren sa några timmar senare att jag kanske hade en lättare hjärnskakning också. Fast jag tror att han, i onödan, underdrev det lite för att inte skrämma upp mig. Med tanke på huvudvärken jag har så var det nog en ganska svår hjärnskakning.

Läkaren frågade också när jag druckit senast och då kom jag på att jag inte druckit nästan någonting de senaste dagarna. Jag förklarade att jag förmodligen är laktosintolerant med tanke på min magproblem på senaste tiden, men att det är lite tråkigt att dricka hemgjord havremjölk i stället, så jag har faktiskt druckit ganska lite. Jag berättade också om att jag äter jättemånga Rawlicious Raw Bars – allt för att hitta en bra balans i kroppen.

Läkaren tyckte detta var jätteintressant, men förde också fram teorin att Rawbarsen kanske kunde ha gjort magen lite upprörd med så mycket torkad frukt och nötter. Och det har jag inte alls tänkt på, men det kan nog vara en poäng. Det är faktiskt efter att jag började äta sådana som magen varit lite orolig.

Nu mår jag fint i alla fall, men jag skall prata med läkarna om jag inte bör stanna inne över natten för observation i alla fall. Jag känner mig väldigt matt fortfarande efter det senaste dygnets äventyr!

Puss och kram till hela bloggsverige!
Glöm inte att vi lever i en tuff och farlig värld, även om vi tror att det är säkert hemma i TV-soffan. Eller streaming-soffan kanske är mer uppdaterat att kalla det.

/Cooldad73