Haha, så det kan bli. Först av allt – jag mår bra! Ingen fara. Längre. Allt är under kontroll och jag blir snart utskriven. Så ni som följer mig kan andas ut!

Förra blogginlägget får stå kvar som en påminnelse om hur små marginaler det är även i vårt välordnade samhälle. Gränsen till vildmarken och farorna är mycket mindre än vi ofta vill tro. Låt detta bli en påminnelse om det.

Tydligen gick jag upp mitt i natten och hade satt mig vid datorn. Plikttroget! I reptilhjärnan slog säkert till och instinkten guidade mig även i et ögonblick av kris att göra bland det viktigaste som finns för någon varelse: Att kommunicera. Inte för att jag kommer i håg någonting av det.

L vaknade i alla fall av ett brak, hon säger att arbetsrummet är ganska sönderslaget – hon tror att jag kan ha klättrat upp på en bokhylla. Igen tror jag det var en urgammal stenåldersmänniskereflex som guidade mig i farans stund: Ingen annan känner till det, men högst upp i bokhyllan bakom några böcker om programmering i Visual Basic brukar jag ha ett hemligt litet lager med chips och läsk och godis.

Hon och ungarna hade fått bära ut mig till bilen och hon körde mig till akuten. Även om hon inte vill säga det riktigt rent ut, tror jag att hon är imponerad över den överlevnadsinstinkt och kraft som jag uppvisade med att hjälpa till att komma ut i bilen trots att jag vad nästan medvetslös och svårt desorienterad. Jag har ett vagt minne av att hon kan ha sagt “Lille gubben, vad tung du är.” Alltså jag tycker det säger allt om vilken ömhet och kärlek det finns mellan oss.

När jag kom in på akuten hade de fått klippa upp mina kläder. Förmodligen hade jag blivit så trött under eftermiddagens kamp att köpa cykel att jag somnat direkt när jag kom hem – fortfarande i ylletröja, kavaj och regnställ. Ingen annan i familjen märkte något under kvällen – vi brukar ju vara iväg ganska mycket – och först vid tvåtiden hittade L mig.

Tydligen var kläderna så igenklibbade med svett att de inte lyckades få av dem och därför behövde de klippas upp. Jag var helt uttorkad och fick dropp. Läkaren sa några timmar senare att jag kanske hade en lättare hjärnskakning också. Fast jag tror att han, i onödan, underdrev det lite för att inte skrämma upp mig. Med tanke på huvudvärken jag har så var det nog en ganska svår hjärnskakning.

Läkaren frågade också när jag druckit senast och då kom jag på att jag inte druckit nästan någonting de senaste dagarna. Jag förklarade att jag förmodligen är laktosintolerant med tanke på min magproblem på senaste tiden, men att det är lite tråkigt att dricka hemgjord havremjölk i stället, så jag har faktiskt druckit ganska lite. Jag berättade också om att jag äter jättemånga Rawlicious Raw Bars – allt för att hitta en bra balans i kroppen.

Läkaren tyckte detta var jätteintressant, men förde också fram teorin att Rawbarsen kanske kunde ha gjort magen lite upprörd med så mycket torkad frukt och nötter. Och det har jag inte alls tänkt på, men det kan nog vara en poäng. Det är faktiskt efter att jag började äta sådana som magen varit lite orolig.

Nu mår jag fint i alla fall, men jag skall prata med läkarna om jag inte bör stanna inne över natten för observation i alla fall. Jag känner mig väldigt matt fortfarande efter det senaste dygnets äventyr!

Puss och kram till hela bloggsverige!
Glöm inte att vi lever i en tuff och farlig värld, även om vi tror att det är säkert hemma i TV-soffan. Eller streaming-soffan kanske är mer uppdaterat att kalla det.

/Cooldad73