OK, jag får nog ta det lite lugnare framöver. Med träningen.

Igår hamnade jag på akuten. Igen. Andra gången på två veckor.

Med samma läkare. Hon måste tro att jag är något slags spänstfenomen som kör slut på mig i träning så ofta.

Det blev lite konstigt igår på PRM:en. (Tror det var det och inte RMP. Kanske står för Pro Racing Marathon?) Först så var det alltså mig som instruktören sa till om mobil.

”Här fokuserar vi på cykling och fipplar inte med mobilen!”

Hon kom alltså ända fram till min cykel och sa det och jag försökte förklara att det inte alls var så, utan att det är för en träningsblogg som ibland har 10 000-tals besökare om dagen. Men då vinkade hon bara avvärjande.

Jättemånga tittade på mig och jag ryckte bara på axlarna. Jag tror de förstod läget, att instruktören missuppfattat situationen. Lite synd när folk missbedömmer så, men det är därför det kan vara viktigt att ha rätt utrustning. Dels kan man förstås maxa ut mesta möjliga från träningen, men sedan förstår och ser andra och kan identifiera dig lättare som högpresterare. OK, jag är förstås inte elit, men jag tror att ”elitmotionär” är rätt epitet på mig. Hade hon bara fattat det så tror jag inte det blivit ett missförstånd med telefonen.

Men sedan blev det lite jobbigt faktiskt. Jag körde hårt som planerat. Dels hade jag bestämt mig för det från början. Här skall köras. Upp med flåset på max direkt. Maxa och sedan öka. Och sedan kände jag ännu mer att jag ville göra det så att instruktören skulle förstå att hon missbedömt. Kunde riktigt se hur hon efter passet skulle klappa mig på axeln och säg att det var j-ar vad det var hårt kört.

Men jag blev rätt vinglig efter ett tag in i passet. Jag körde som sagt hårt. Riktigt hårt. Och efter en stund är det lite dimmigt och jag minns inte så mycket. Jag kommer ihåg att jag tappade vattenflaskan och att den rullade iväg, men sedan är det inte så mycket förrän passet var slut och jag skulle kliva av. Men skorna satt fast så jäkla hårt, det är ju inte spinningsskor utan skor som är för att cykla utomhus med, så de kanske inte passar så bra på spinningcyklar. Men jag vet inte riktigt vad som hände, men jag fick loss skorna i alla fall, men då blev det ännu vingligare. Jag hade kört stenhårt, jag hade inte druckit och så sitter det ju en stor metallgrej under skon (igen racerskor för cykel, inte inhomus spinningsskor) och jag minns bara att de andra cyklarna och golvet liksom flög upp mot mig.

Men jag tror att det var en annan person som hade problem samtidigt, för det rasade en massa cyklar nästan som domino och någon ropade ”Kolla gubben!”. Men jag minns inte riktigt vad som hände.

Besökare på cooldad igår: 4

Målsättning mars: 200 besökare om dagen. (Tänker att vi lägger ribban lågt till nu och så får bloggen sätta sig ordentligt. Form, mål, publicistisk strategi.)

Procent av målet: 2 %

#2016! Livebloggar från spinningsalen!

Plötsligt fattade jag det. Visserligen har jag en förträfflig grundkondition, men jag behöver få igång det lite. Det är därför det tagit emot så att ta cykeln på morgnarna.

Nu sitter jag i spinningsalen! Eller nu tror jag det inte heter spinning längre, RMP tror jag det är. I cykelsalen. ”Run Much Better” kan det väl inte vara. ”Riktigt Mycket Puls” – det stämmer bra på mig tänker jag. Jag tänker att jag ska köra riktigt, riktigt hårt här. Riktigt Mycket Puls.

Men jag måste verkligen uppdatera grejerna. Det syns så himla tydligt att en del inte hör hit. Överviktiga medelålders män som inte har riktiga spinningskor och en vanlig träningströja i stället för cykeltröja. Det är lite pinsamt om de andra tror att jag också är sådan.

Oj, vad pinsamt! Nu sa ledaren till någon att lägga undan sin mobil! Haha, att folk inte har något vett.