En farsa i tiden
Gick ni på det?
Självklart var det ett aprilskämt! Självklart är Cooldad mer cool än någonsin – han håller koll på alla nya trender, är uppdaterad med den senaste tekniken, går i bräschen för ekologisk, klimatsmart och nyttig mat, leder vägen med innovationer och uppfinningar och visar vägen till ett hälsosamt och rörligt liv!
Kort och gott: Cooldad är en naturlig ledare både hemma och på jobbet! Nu, förr och i framtiden!
Jag tror det är dags för lite nytänk. Hädanefter skall det blilite mer medelsvenssonskt i stället för Coolgang.
Som mast riktar vi mest in oss på falukorv, ketchup och snabbmakaroner. Sallad och sådant är faktiskt för stenåldern – vi har kommit längre än så.
Röra på sig skall man väl ändå inte behöva göra? Igen, vi lever faktiskt på 2000-talet – bättre att ta bilen. Vetenskapen kommer att lösa så att vi tar en tablett så är vi ändå friska. Avgaser från bilen? Jomen det är samma sak där – det får ingenjörer lösa så att det inte blir någon global uppvärmning. Kan man inte typ bygga en jättestor luftkonditioneringsapparat som liksom kyler ned jorden om den nu är för varm?
Hänga med i det senaste? Nä usch, vem orkar det? Funkade det på 1980-talet så funkar det nu. Vem behöver ens en mobiltelefon?
Och jobb, nä nu är jag trött på att vara chef och uppfinna grejer. Jag vill nog ha ett enklare jobb utan att behöva vara kreativ eller att ha så mycket ansvar. Eller kanske bli arbetslös?
Kram? Nä usch, nya Cooldad gillar inte kroppskontakt så mycket.
Oh. My. Good!
Jösses vilken upplevelse. En riktigt biffig sjukgymnast slängde upp mig på en brits, drog ned min brallor och satte i typ 1000 nålar i höften och rumpan. Redan det kändes!
Och sedan kopplade han typ in ett bilbatteri till nålarna, flinade lite och drog på ett reglage.
Jag hoppas att det var ljudisolerat för jösses vad jag tjöt! Och efter ett tag landade smärtan lite – och då drog han på mer igen! Så där höll han på några gånger.
Tur att man är smärttålig!
Men kan knappt röra mig.
Jag måste har fantastisk läkekraft – med vila, antibiotika och smärtstillande är läget mycket bättre redan. Och jag har redan varit på mitt första möte med sjukgymnasten.
Egentligen hade jag tid hos sjukgymnast först i nästa månad, men jag hade ett långt samtal med receptionisten och sedan chefen på mottagningen och efter ett tag tror jag det gick fram hur angeläget det är att jag kommer under vård snart. Mitt ”case” är ju speciellt och om jag får hjälp till ett snabbt tillfrisknande så kommer jag att kunna vara med i Göteborgsvarvet. Jag tror att mina argument om hur mycket pengar, krasst räknat, det finns i att komma åt problemen tidigt. Förutom de rent mänskliga värdena. Självklart håller jag med receptionisten om att även de andra i som behöver behandling självklart skall få det – jag menar inte att jag skall gå före i kön, inte på något sätt. Men som sagt lyckades vi lösa det till slut efter att jag fick prata med klinikchefen.
Och det blev ett jättebra möte med sjukgymnasten. Även om han inte sa det rent ut förstod jag att det handlar om att jag är en löpartalang: Jag kan helt enkelt naturligt springa fort och långt, utan att behöva träna mig så mycket som andra behöver. Det är förstås en fantastisk gåva att ha en sådan talang, men nackdelen är att en del muskler inte hinner bli så tränade och då ökar skaderisken.
Jag har fått ett omfattande träningsprogram men ännu bättre är:
Ortopediska inlägg. Självklart borde jag ha ordnat detta redan tidigare. Vem kan förvänta sig att sulor är one-fits-all. Mycket bra att jag skall få det ordnat!
Elektroakupunktur. Mycket spännande! Aldrig hört talas om det, men jag det verkar som en spännande blandning av uråldrig kinesisk visdomsmedicin och ny teknik! Igen var det väntetid, men när jag pratade med receptionisten om att tidigarelägga nu en andra gång så gick det mycket snabbare att hitta en tid redan imorgon.
Jodå, höften gjorde ont. Rejält ont. Men Cooldad är en survivalist, en riktig survivor. Ibland tänker jag att jag har lite otur med när jag kom till jorden. Med den kreativitet och stamina jag har hade jag nog kunnat göra ännu mer för världen om jag hamnat i den lite tidigare eller lite senare.
Tidigare så fanns fortfarande de stora upptäckterna kvar: Sydpolen, Nordpolen, de högst bergen. Nu får man hitta på nästan galna saker som att cykla till Sydpolen eller gå baklänges upp till Mount Everest. Och om några decennier eller sekel kommer nog rymden att på allvar kunna utforskas. Lite synd om jag inte kan vara med då och göra en insats.
I vilket fall tog jag mig igenom smärtan – efter ungefär 5 kilometer släppte det onda och jag kunde springa på! Härligt! En hel mil på en slinga i Skatås!
Way to go Cooldad! Om jag får säga det själv 🙂
Japp, efter avslutade springtur kan jag bara konstatera att jag hade rätt i min förra post: Jag behövde springa igenom smärtan. Det gjorde ganska ont i början, men jag bet ihop och liksom stampade till med benet med den onda höften. Lite bestämt så, som om jag tillrättavisade benet – ”Du skall faktiskt inte ha ont nu!”. Det kanske låter auktoritärt, men jag skulle snarare vilja säga att det handlar om tydligt ledarskap. Jag ser det ofta både privat som pappa och make och på jobbet som Senior Vice Director of Department for Brand Development of Customizable Features.
På jobbet kallar vi det platta pyramider och det är samma sak hemma: Mesta tiden är vi kompis och du med varandra, men ibland behöver man kliva in som leder och med hela handen visa åt vilket håll flocken skall. Precis så fick jag göra med höften. ”Nu lyssnar du på mig, jag vet faktiskt vad som är bäst och nu tar vi oss igenom det här tillsammans.”
Jag känner mig så ödmjukt glad att få dela med mig av detta. Jag är inte bättre än nästa kvinna eller man eller transgender eller genderfluid eller allt vad det nu heter idag. (Person kanske kort och gott är bäst.) Alla är vi lika bra och bra på olika saker. Jag råkar bara vara väldigt bra på vissa saker som det är så gott att få dela med mina bröder och syster (och alla andra) så att ert liv kan bli maximerat bra.
Kärlek från Cooldad till hela världen.
Man kanske inte skall springa varje dag. Särskilt inte när det ösregnar. Och haglar. Och är dimma. Det var som allt väder hände på en gång igår. Ingen snok eller koltrast var ute heller. Igår var det bara jag mot elementen och träningsvärken. Och lite ont i höften.
Tänker att det är mental träning. Pannbensträning. På köpet tror jag att jag igår fick känna hur det kommer att vara de sista kilometrarna på Göteborgsvarvet.
Men ännu en fantastisk uppfinning kom till mig under löpningen igår. Kommer strax som en separat post.
Fantasitatatastisk springtur idag.
Kom hem efter jobbet.
På med springskorna.
Ut i skogen.
Mötte en hare – den liksom nickade till mig.
Solen värmde mot ansiktet.
En koltrast sjöng.
Sträckte ut.
Upp för en backe.
En snok ringlade undan.
Ned för backen.
Möter en annan joggare – vi ler och vinkar.
Sträcker ut benen.
Känner hur de vaknar.
En annan koltrast svarare.
Jag. Naturen. Vi. Världen. Allt. Du. Springer. Lever. Ler. Vinkar.
Curro ergo sum – jag springer, alltså finns jag.
Puss och kram från en Cooldad mitt i L I V E T.
Jag har ju dragit ned enormt mycket på kolhydraterna, men skall man springa så långt som 21 kilometer (ett halvt maraton!) så behöver man ju energin tänker jag.
Men det kanske är lite tidigt att börja ladda redan? Lite mer bröd är nog bra ändå att börja äta redan nu, så magen inte får en chock veckan innan loppet.
Tänkte ta en lite längre runda idag, men på slät mark, för att bättre motsvara förhållandena på själva Varvet: Det är viktigt att kroppen får vänja sig vid de förutsättningar som kommer att gälla när det är skarpt läge.
Nu blev det inte riktigt så långt som jag tänkt, Runkeeper stannade på dryga 3 kilometer, men varje träning och varje erfarenhet är av stort värde! En stor det av träningen är positiv affirmation av hur bra det är med just det träning som jag genomför.
Puss och kram från er hårdtränande Cooldad!
Ont… Zzzzzzz… Ont… Zzzzzzz…
© 2024 Cooldad73
Tema av Anders Noren — Upp ↑
Senaste kommentarer