Cooldad73

En farsa i tiden

Sida 2 av 10

Torsdag 24 mars: Sväljbar GPS-tracker

Det kommer nog en dag när vi är ännu mer uppkopplade än i dag, jag är rätt säker på att vi om några år har chip inopererade under huden så att hela jaget kan vara uppkopplat jämt. Och jag kommer att stå först i kön när det är dags för det. Men än så länge är det många som tycker att det är lite skrämmande.

Därav Swallowable GPS!

Under 24 timmar kan du välja att låta dig vara mer uppkopplad. Eller dina barn eller fru. Kanske skall de eller du iväg på något där det är extra bra att enkelt hålla koll på varandra. Säg att ni tar en heldag i London – alla sväljer sin SGPS och sedan kan ni med en app se precis var ni är hela tiden!

Eller om du skall ut och springa och tycker att det skaver med en klocka på handleden eller mobil på armen. Svälj din SGPS och så kan du ändå få resultatet direkt i mobilen eller datorn när du kommer hem!

En liten detalj återstår innan jag och Palle börjar titta på en prototyp:
Hur gör man för att återvinna den? Dag två i London typ. Det är ju inte så miljövänligt att låta den gå ut i avloppssystemet. Men samtidigt verkar det säkert lite otrevligt för många att, hm, leta fram den när den passerat ut.

Men, det är bara en detalj. Kom gärna med idéer! Kanske kan den vara magnetisk och man kan dra upp den ur toaletten med en magnet? Fast det är kanske inte så nyttigt att svälja en magnet?
Låt kreativiteten flöda!

Onsdag 23 mars: Elektroakupunktur

Oh. My. Good!

Jösses vilken upplevelse. En riktigt biffig sjukgymnast slängde upp mig på en brits, drog ned min brallor och satte i typ 1000 nålar i höften och rumpan. Redan det kändes!

Och sedan kopplade han typ in ett bilbatteri till nålarna, flinade lite och drog på ett reglage.

Jag hoppas att det var ljudisolerat för jösses vad jag tjöt! Och efter ett tag landade smärtan lite – och då drog han på mer igen! Så där höll han på några gånger.

Tur att man är smärttålig!

Men kan knappt röra mig.

 

Tisdag 22 mars: Redan bättre!

Jag måste har fantastisk läkekraft – med vila, antibiotika och smärtstillande är läget mycket bättre redan. Och jag har redan varit på mitt första möte med sjukgymnasten.

Egentligen hade jag tid hos sjukgymnast först i nästa månad, men jag hade ett långt samtal med receptionisten och sedan chefen på mottagningen och efter ett tag tror jag det gick fram hur angeläget det är att jag kommer under vård snart. Mitt “case” är ju speciellt och om jag får hjälp till ett snabbt tillfrisknande så kommer jag att kunna vara med i Göteborgsvarvet. Jag tror att mina argument om hur mycket pengar, krasst räknat, det finns i att komma åt problemen tidigt. Förutom de rent mänskliga värdena. Självklart håller jag med receptionisten om att även de andra i som behöver behandling självklart skall få det – jag menar inte att jag skall gå före i kön, inte på något sätt. Men som sagt lyckades vi lösa det till slut efter att jag fick prata med klinikchefen.

Och det blev ett jättebra möte med sjukgymnasten. Även om han inte sa det rent ut förstod jag att det handlar om att jag är en löpartalang: Jag kan helt enkelt naturligt springa fort och långt, utan att behöva träna mig så mycket som andra behöver. Det är förstås en fantastisk gåva att ha en sådan talang, men nackdelen är att en del muskler inte hinner bli så tränade och då ökar skaderisken.

Jag har fått ett omfattande träningsprogram men ännu bättre är:

Ortopediska inlägg. Självklart borde jag ha ordnat detta redan tidigare. Vem kan förvänta sig att sulor är one-fits-all. Mycket bra att jag skall få det ordnat!

Elektroakupunktur. Mycket spännande! Aldrig hört talas om det, men jag det verkar som en spännande blandning av uråldrig kinesisk visdomsmedicin och ny teknik! Igen var det väntetid, men när jag pratade med receptionisten om att tidigarelägga nu en andra gång så gick det mycket snabbare att hitta en tid redan imorgon.

Måndag 21 mars: Trochanterit

Nu har jag varit på vårdcentralen och bloggsverige kan andas ut. Ryktena om min nära förestående död i höftledscancer visade sig ogrundade! Faran över!

Det är en höftledsinflammation, trochanterit. Vila. Starka smärtstillande, typ Alvedon+ eller Alvedon++. Och så sjukgymnast.

Läkaren skrattade bara när jag frågade om Göteborgsvarvet om en dryg månad. Jag tolkar det som positivt, men lite vimsig av all Alvedon.

Måndag 21 mars 02:10 Smäääärtaaaaa…..!!!!!

Aaaah… Motorsågen i benet är nu både 0 grader Kelvin och 1 miljon grader. På samma gång. Och det är stora spikklubbor fästa på den som hamrar in i höften.

L var nyss uppe och undrade vad jag sysslade med. Och jag har lite svårt att ta att man kan vara så känslokall inför en annan person i nöd. Var har medkänslan i samhället tagit vägen??

Fast jag bad henne vill hon inte skjutsa mig till akuten. Hon tycker att jag kan köra in själv till Vårdcentralen på morgonen…

Jaja, vi får väl se om jag lever då…

Måndag 21 mars 01:45 Oförstående vård…

Sjukvårdsupplysningen trodde inte att det var cancer. Och trodde inte att det gick att mäta temperaturen på höften genom att hålla en termometer mot den. Han trodde på en höftledsinflammation (trocadero? tropicana? trojaner? Något på tro- i alla fall, men jag är helt vimsig av smärta.)

Han tyckte jag skulle ta en alvedon! Men hallå! Alvedon kan förstås inte hjälpa mot sådan här smärta. Alltså det är som att ha en motorsåg som hela tiden kör inne i höften. Alvedon mot det…?

Och tänk om kroppen behöver smärtan för att mobilisera försvaret? Eller behöver signalera till min hjärna att vara försiktig. Tänk om benet trillar av för att jag belastar fel…?

Måndag 21 mars 01:30 Smärta!

Lyckats sova en stund hängande över två stolar med benet nästan helt utan belastning. Men nu gör det mer ont än någonsin. Tror att höften är varm till och med på utsida. Försökt hålla en febertermometer mot först den ena höften och sedan mot den andra, men det var skitsvårt. Särskilt som det gör så jääääävla ont hela jääääävla helvetes skittiden… Faaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaan…………………………………..

Måndag 21 mars 00:45 Aj!

Hasar runt i huset med två stolar som kryckor. Försöker desperat hitta ett sätt så att det inte gör så j-a ont hela tiden.

Tänk om det är cancer…

Måndag 21 mars 00:30 Ont!

J-ar vad ont det gör. Stått en stund på alla fyra i sängen för att försöka hitta en neutral ställning utan belastning.

Söndag 20 mars 23:30 Ont

Det höftonda har kommit tillbaka 🙁 Inte så roligt. Börjar undra om det faktiskt kan vara en skada. Eller sjukdom?

Googlar som tusan på tumörer och annat – kan man ha cancer i höften…?

« Äldre inlägg Nyare inlägg »

© 2021 Cooldad73

Tema av Anders NorenUpp ↑

%d bloggare gillar detta: