Helt matt efter förra veckans close encounter med övervakningssamhället! Träning, familjeråd,… allt känns lite… meningslöst… Under några dagar fick jag känna på stressen och pressen att vara en jagad bloggare. Jag tänker mycket på personer i bloggosfären i länder som Kina, Saudiarabien, Nordkorea (finns det ens bloggare i Nordkorea?),…

Man blir verkligen ödmjuk. Här lever jag i trygga demokratiska Sverige, men ändå fick jag under några timmar och dagar känna på hur det är att vara en jagad dissident.

Respekt till alla er andra demokratikämpar där ute i världen! Jag tänker på er och stöttar er, ännu mer så nu när jag själv varit ett jagat villebråd.

Sätter in 200 kronor på Amnestys konto idag också för att ytterligare visa mitt stöd för kampen för demokrati och fria bloggar över hela världen!

Träning: Vem bryr sig om att träna när man blir jagad av underrättelsetjänster.

Besökare på bloggen: Det spelar ingen roll hur många som läsare bloggen just nu – så länge det inte är några hemliga agenter som tänker mörda mig.