Cooldad73

En farsa i tiden

Sida 3 av 10

Söndag 20 mars: En mil i skogen!

Jodå, höften gjorde ont. Rejält ont. Men Cooldad är en survivalist, en riktig survivor. Ibland tänker jag att jag har lite otur med när jag kom till jorden. Med den kreativitet och stamina jag har hade jag nog kunnat göra ännu mer för världen om jag hamnat i den lite tidigare eller lite senare.

Tidigare så fanns fortfarande de stora upptäckterna kvar: Sydpolen, Nordpolen, de högst bergen. Nu får man hitta på nästan galna saker som att cykla till Sydpolen eller gå baklänges upp till Mount Everest. Och om några decennier eller sekel kommer nog rymden att på allvar kunna utforskas. Lite synd om jag inte kan vara med då och göra en insats.

I vilket fall tog jag mig igenom smärtan – efter ungefär 5 kilometer släppte det onda och jag kunde springa på! Härligt! En hel mil på en slinga i Skatås!

Way to go Cooldad! Om jag får säga det själv 🙂

 

Lördag 19 mars: Mer om rättänk

Förresten – den uppmärksamme läsaren la förstås märke till min innovativa rubrik i gårdagens inlägg: ”Rättänk”. Jag har irriterat mig lite på användandet av ordet ”feltänk” som blivit populärt. Många använder det, och det gör jag också, egentligen tycker jag att det är ett förträffligt och användbart ord. Men… Det jag saknar är att väga upp det – det är klart att om det finns ett ”feltänk” så måste det också finnas ett ”rättänk”!

Mer rättänk till follket! Cooldad ställer osjälviskt upp och bidrar med rättänk förstås!

Och på kontot rättänk så behöver höften mer tillrättavisning. Den ömmar värre än någonsin idag, men då behöver den bara en tydligare tillsägelse, det gäller att inte ge upp och börja ge efter. Idag får den vila – bland oss högpresterande idrottare är det väl känt att man inte skall träna samma sak två dagar i rad. Så imorgon blir det ut och köra hårt igen!

Fredag 18 mars: Rättänk

Japp, efter avslutade springtur kan jag bara konstatera att jag hade rätt i min förra post: Jag behövde springa igenom smärtan. Det gjorde ganska ont i början, men jag bet ihop och liksom stampade till med benet med den onda höften. Lite bestämt så, som om jag tillrättavisade benet – ”Du skall faktiskt inte ha ont nu!”. Det kanske låter auktoritärt, men jag skulle snarare vilja säga att det handlar om tydligt ledarskap. Jag ser det ofta både privat som pappa och make och på jobbet som Senior Vice Director of Department for Brand Development of Customizable Features.

På jobbet kallar vi det platta pyramider och det är samma sak hemma: Mesta tiden är vi kompis och du med varandra, men ibland behöver man kliva in som leder och med hela handen visa åt vilket håll flocken skall. Precis så fick jag göra med höften. ”Nu lyssnar du på mig, jag vet faktiskt vad som är bäst och nu tar vi oss igenom det här tillsammans.”

Jag känner mig så ödmjukt glad att få dela med mig av detta. Jag är inte bättre än nästa kvinna eller man eller transgender eller genderfluid eller allt vad det nu heter idag. (Person kanske kort och gott är bäst.) Alla är vi lika bra och bra på olika saker. Jag råkar bara vara väldigt bra på vissa saker som det är så gott att få dela med mina bröder och syster (och alla andra) så att ert liv kan bli maximerat bra.

Kärlek från Cooldad till hela världen.

 

Fredag 18 mars: Mer ont i höften

Det onda i höften har blivit värre och värre hela tiden. Jag tror det liksom blivit någon ”låsning” i höften. Det känns som att om jag bara fick skakat det rätt så skulle det lossna. Jag skall testa att springa mig igenom det efter jobbet idag. Faktiskt tror jag att det är lösningen – det här är inte ett ont som man vilar sig frisk från, snarare är det muskler och leder som behöver vänja sig vid att det gör lite ont.

Ett halvt maraton är runt 10 000 fotisättningar – per fot – på asfalt. Man måste träna kroppen att acceptera smärtan, att det inte är något farligt utan tvärtom något som är bra.

Oroa er inte för mycket – Cooldad kommer att komma igenom den här prövningen ännu starkare!

Torsdag 17 mars: Kläder som laddar elektricitet

Tänk vilken fantastisk grej! Hela tiden medan du rör dig alstrar du elektricitet. Varje gång du lyfter kaffekoppen, varje steg, precis allt driver små generatorer som laddar ström till batterier eller din telefon eller något annat.

Över allt i kläderna sitter dessa magnetiska motstånd och generatorer – inte bara blir det en sidovinst av att rör sig, dessutom blir det lite, lite trögare så att du får ännu mer motion varje gång du rör dig. Och till sist kommer du att få ett kvitto på hur mycket du hjälpt miljön. Hela tiden kommer du via en app på telefonen att kunna se hur mycket ström du alstrat. Kanske kan personer som jag, som rör sig så mycket, till och med att alstra så mycket elektricitet att vi kan sälja den. Så tjänar man pengar också.

Tjäna pengar är förstås det minst viktiga av allt. Eller tänk om det kunde vara ett sätt att för arbetslösa? Om de i alla fall kommer ut och rör på sig så tjänar de en slant. Och då blir de mer motiverade att röra sig och då blir de piggare och gladare och får mer självförtroende och får lättare att få ett jobb.

Alltså ursäkta, men ibland häpnar jag över hur kreativ min hjärna är. Det är något rent enastående. Tror jag måste prata med Palle om den här idén. Det finns så många dimensioner i den som skulle gagna hela samhället.

Torsdag 17 mars: Ont i höften

Man kanske inte skall springa varje dag. Särskilt inte när det ösregnar. Och haglar. Och är dimma. Det var som allt väder hände på en gång igår. Ingen snok eller koltrast var ute heller. Igår var det bara jag mot elementen och träningsvärken. Och lite ont i höften.

Tänker att det är mental träning. Pannbensträning. På köpet tror jag att jag igår fick känna hur det kommer att vara de sista kilometrarna på Göteborgsvarvet.

Men ännu en fantastisk uppfinning kom till mig under löpningen igår. Kommer strax som en separat post.

 

Onsdag 16 mars: Ätbara kläder

Kreativiteten bara sprutar efter den alldeles fantastiska springturen igår.

Känner hur blod och syre bara flödar ut till muskler och celler som aktiveras och fylls av kreativ energi.

Här är idén: Kläder som man kan äta.

Tänk vad praktiskt! Överallt och alltid – blir du akut hungrig och det inte finns en McDonalds i närheten, eller du inte har med dig pengar så kan du äta upp skjortan eller t-shirten. Du har liksom alltid med dig din nödproviant!

Tänk vad praktiskt också om man är iväg på en lång expedition, typ över Antarktis. Då kan du äta upp kläderna medan du går, då behöver du ju ha mindre proviant med dig – totala mängden packning blir mindre. Genialt om jag får säga det själv!

Givetvis skall de vara ekologiska också.

Skall nog springa efter jobbet idag med. Med den här träningsintensiteten kommer jag att flyga genom Göteborgsvarvet!

 

Tisdag 15 mars: Curro ergo sum

Fantasitatatastisk springtur idag.

Kom hem efter jobbet.

På med springskorna.

Ut i skogen.

Mötte en hare – den liksom nickade till mig.

Solen värmde mot ansiktet.

En koltrast sjöng.

Sträckte ut.

Upp för en backe.

En snok ringlade undan.

Ned för backen.

Möter en annan joggare – vi ler och vinkar.

Sträcker ut benen.

Känner hur de vaknar.

En annan koltrast svarare.

Jag. Naturen. Vi. Världen. Allt. Du. Springer. Lever. Ler. Vinkar.

Curro ergo sum – jag springer, alltså finns jag.

Puss och kram från en Cooldad mitt i L I V E T.

 

Måndag 14 mars: So Call me Maybe?

Alltså jag har världens coolaste visitkort! Fick precis de nya nu efter att jag har en ny titel som Vice Director of Department for Brand Development of Customizable Features. Alla har frihet att inom vissa ramar specialanpassa sina visitkort och jag har lagt till:

Hey I just met you
And this is crazy
But here’s my number
(Här kommer mitt nummer.)
So Call me Maybe

på baksidan av mitt. Supersnyggt och coolt tycker jag. Verkligen uppdaterat och stämmer med min ungdomlighet och hur jag hänger med!

Kul!

 

Söndag 13 mars: Kolhydratladda?

Jag har ju dragit ned enormt mycket på kolhydraterna, men skall man springa så långt som 21 kilometer (ett halvt maraton!) så behöver man ju energin tänker jag.

Men det kanske är lite tidigt att börja ladda redan? Lite mer bröd är nog bra ändå att börja äta redan nu, så magen inte får en chock veckan innan loppet.

Tänkte ta en lite längre runda idag, men på slät mark, för att bättre motsvara förhållandena på själva Varvet: Det är viktigt att kroppen får vänja sig vid de förutsättningar som kommer att gälla när det är skarpt läge.

Nu blev det inte riktigt så långt som jag tänkt, Runkeeper stannade på dryga 3 kilometer, men varje träning och varje erfarenhet är av stort värde! En stor det av träningen är positiv affirmation av hur bra det är med just det träning som jag genomför.

Puss och kram från er hårdtränande Cooldad!

« Äldre inlägg Nyare inlägg »

© 2024 Cooldad73

Tema av Anders NorenUpp ↑