Cooldad73

En farsa i tiden

Månad: januari 2016 (sida 1 av 3)

30 januari – Cykelträning!

OK, det blev inte så långt då, men jag tycker att det är symboliskt viktigt. Hade tänkt komma upp riktigt tidigt, cykla ett par timmar och så handla färskt bröd tills jag kom hem. Såg hur vi alla skulle sitta ned för gemensam familjefrukost med mig nyduschad och pigg efter morgonens träningspass och alla tacksamma för det goda varma brödet. Precis så tänker jag att det är bästa sättet jag leder hela familjen genom positivt exempel mot sundare vanor.

Men jag försov mig lite så det tog lite längre tid att komma ut på träningsturen än först tänkt och sedan visade det sig att ramen nog fått sig en törn till efter att vi lastade den i bilen igår för jag tyckte att den svängde ganska mycket hela tiden. Men någon kilometer kom jag i alla fall, lagom till bageriet och jag kunde fylla på till frukosten hemma. Men när jag var tillbaka hade klockan hunnit bli nästan 12 och alla var iväg så jag fick ta en brunch lite på egen hand. Frallor och sedan tog jag två wienerbröd. De andra var ju inte hemma så då får skylla sig själva. Och har man tränat så är det viktigt att fylla på med energi efter.

29 januari – Cykel till jobbet!

Cyklade de 2 kilometerna till jobbet idag! Eller 1,5 kilometer är det snarare enligt Runkeeper. Men jag tänker att det snarare blir som 2 kilometer om jag tar de två trapporna upp till kontoret också. Och det är ganska svårt att få ut cykeln ur förrådet – dörren kärvar jättemycket. Men nu tog jag i och för sig hissen – tog med cykeln upp till kontoret. Allt som allt tror jag ändå att det blev – minst – två kilometer.

Klapp-klapp så har jag sett till att skaffa ett stort lager Gainomax också. Tog en direkt jag kom upp på kontoret – vill inte hamna på akuten igen med vätskebrist!

Men eftersom det inte regnade på morgonen tog jag inte regnstället och så hade jag inte kollat vädret till eftermiddagen och då regnade det. Dessutom har jag inte lampor till cykeln – tänkte inte på förrän  imorse när en bil tutade på mig och hötte med näven. Så jag ringde L på eftermiddagen och bad henne svänga förbi och hämta mig, men jag tycker verkligen hon har blivit lite negativ och inte alls så stöttande som jag tycker att man skall vara inom ett par. Fast det är en jättekort omväg för henne, och hon desto har den lilla smidiga miljöbilen, så tyckte hon inte att det var en bra idé att hon skulle förbi kontoret där jag jobbar. Ganska ego tycker jag, om någon frågar mig. Hon menade att nu har jag köpt cykel och grejer för många tusen så skall jag använda dem – och det kommer jag ju att göra! Men det är lite inkörningsperiod bara.

Efter att jag förklarat det kom hon till slut, men jag måste säga att hon var ganska frostig mot mig. Det var jättesvårt att få in cykeln i den lilla bilen också, undrar om inte ramen blev lite mer böjd igen.

27 januari – Tillbaka på jobbet

Återgick idag långsamt till arbete med en halvdag. Alltid kul när man får dela med sig av erfarenheter och hur man kan dra nytta av visdomen. Bästa sättet att lära sig och utvecklas är att uppleva själva livet. Och att sedan dela det.

Cykeln var klar så hämtade den med bilen på vägen hem. De hade gjort ett fint jobb och fått ramen nästan helt rak igen. Reparatören sa att den svänger lite, lite åt vänster, men att det är så lite att det nog inte är märkbart. Och de gjorde verkligen ett fint jobb – man kan nästa tro att den är helt ny fortfarande.

Så fort jag kvicknat till lite så blir det ut med den igen. Fiskade upp ett nytt regnställ också. Var ju snabbt gjort när jag visste exakt vad jag skulle ha.

Men när jag kom hem tyckte jag L var lite grinig med cykel och regnställ. Typ att vi kunde ha köpt en ny bil för pengarna. Eller två långa semestrar för hela familjen. Jag försökte förklara hur vi sparar pengar med investeringar som dessa, men hon hade faktiskt lite svårt att ta in det.

Besökare på cooldad.se: Nu händer det grejer! 18 besökare på bloggen de senaste dagarna. Och då är inte jag en enda av dem! En bit kvar till de tiotusentals som det var i början av januari, men det är faktiskt lite skönt. Tänker att det kan växa i lite lugn och lagom takt upp till några tusen unika besökare per dag innan jag på allvar funderar på framtida strategisk utveckling av den här bloggen.

26 januari – Fortfarande matt

Jag tror egentligen inte det var ett bra beslut, men sjukhuset skrev ut mig redan samma kväll, alltså när jag skrev mitt senast blogginlägg och fortfarande var kvar på sjukhuset.

Det har varit ett par tuffa dygn att ta sig igenom och först nu börjar jag känna mig mer i balans. I eftermiddags var första gång – på vingliga ben – som jag tog mig ut till brevlåda och tillbaka. Man måste lyssna på sin kropp anser jag – det var en kopiös ansträngning jag genomlevde för 3,5-4 dagar sedan och efter något sådant måste man ge kropp och själ tid till återhämtning och läkning. Lite, lite besviken är jag på sjukvården och L som inte riktigt kan ta in vidden av vad som hände. Det är nog för att den vanliga människan är så långt från kontakt med faran och de stora utmaningarna så att man har svårt att ta in hur det är att stirra DÖDEN i vitögat. Jag menar om vi har en sjukvård så är det ju personer som är i verklig fara man skall hjälpa. Och likadant med L – jag menar jag hade inte tvekat att stanna hemma och stötta henne i motsvarande situation.

Men det är bara att acceptera – människor är olika. Vi har överlevarna och ledarna, och så de som följer med. Och vi kan inte bara ha överlevare och ledare, det går inte att bygga ett lag med bara Zlatans och Neal Armstrongs. Man måste ha de andra också, dussinspelarna, de behövs faktiskt även om det kan vara lite svårt att förstå ibland. Det gäller bara att vara stoisk i sådana stunder och förstå helheten.

Men snart är eran Cooldad helt återställd och på benen och vid bloggandet.

Skicka gärna era styrkekramar

23 januari – Bloggar på sjukhuset!

Haha, så det kan bli. Först av allt – jag mår bra! Ingen fara. Längre. Allt är under kontroll och jag blir snart utskriven. Så ni som följer mig kan andas ut!

Förra blogginlägget får stå kvar som en påminnelse om hur små marginaler det är även i vårt välordnade samhälle. Gränsen till vildmarken och farorna är mycket mindre än vi ofta vill tro. Låt detta bli en påminnelse om det.

Tydligen gick jag upp mitt i natten och hade satt mig vid datorn. Plikttroget! I reptilhjärnan slog säkert till och instinkten guidade mig även i et ögonblick av kris att göra bland det viktigaste som finns för någon varelse: Att kommunicera. Inte för att jag kommer i håg någonting av det.

L vaknade i alla fall av ett brak, hon säger att arbetsrummet är ganska sönderslaget – hon tror att jag kan ha klättrat upp på en bokhylla. Igen tror jag det var en urgammal stenåldersmänniskereflex som guidade mig i farans stund: Ingen annan känner till det, men högst upp i bokhyllan bakom några böcker om programmering i Visual Basic brukar jag ha ett hemligt litet lager med chips och läsk och godis.

Hon och ungarna hade fått bära ut mig till bilen och hon körde mig till akuten. Även om hon inte vill säga det riktigt rent ut, tror jag att hon är imponerad över den överlevnadsinstinkt och kraft som jag uppvisade med att hjälpa till att komma ut i bilen trots att jag vad nästan medvetslös och svårt desorienterad. Jag har ett vagt minne av att hon kan ha sagt ”Lille gubben, vad tung du är.” Alltså jag tycker det säger allt om vilken ömhet och kärlek det finns mellan oss.

När jag kom in på akuten hade de fått klippa upp mina kläder. Förmodligen hade jag blivit så trött under eftermiddagens kamp att köpa cykel att jag somnat direkt när jag kom hem – fortfarande i ylletröja, kavaj och regnställ. Ingen annan i familjen märkte något under kvällen – vi brukar ju vara iväg ganska mycket – och först vid tvåtiden hittade L mig.

Tydligen var kläderna så igenklibbade med svett att de inte lyckades få av dem och därför behövde de klippas upp. Jag var helt uttorkad och fick dropp. Läkaren sa några timmar senare att jag kanske hade en lättare hjärnskakning också. Fast jag tror att han, i onödan, underdrev det lite för att inte skrämma upp mig. Med tanke på huvudvärken jag har så var det nog en ganska svår hjärnskakning.

Läkaren frågade också när jag druckit senast och då kom jag på att jag inte druckit nästan någonting de senaste dagarna. Jag förklarade att jag förmodligen är laktosintolerant med tanke på min magproblem på senaste tiden, men att det är lite tråkigt att dricka hemgjord havremjölk i stället, så jag har faktiskt druckit ganska lite. Jag berättade också om att jag äter jättemånga Rawlicious Raw Bars – allt för att hitta en bra balans i kroppen.

Läkaren tyckte detta var jätteintressant, men förde också fram teorin att Rawbarsen kanske kunde ha gjort magen lite upprörd med så mycket torkad frukt och nötter. Och det har jag inte alls tänkt på, men det kan nog vara en poäng. Det är faktiskt efter att jag började äta sådana som magen varit lite orolig.

Nu mår jag fint i alla fall, men jag skall prata med läkarna om jag inte bör stanna inne över natten för observation i alla fall. Jag känner mig väldigt matt fortfarande efter det senaste dygnets äventyr!

Puss och kram till hela bloggsverige!
Glöm inte att vi lever i en tuff och farlig värld, även om vi tror att det är säkert hemma i TV-soffan. Eller streaming-soffan kanske är mer uppdaterat att kalla det.

/Cooldad73

32 jafrubari

Alltså mår pyskopsykomyskomysmys. Vaknade nyss och det vinglar lite. Tänker att jag buggar lite. Det blir alltså braigt. Mur bultigt bruskt lav blatt bluggastiblsut………..öööööööö.l

22 januari – Ny cykel

Ny cykel – check!

Men jag är ganska matt nu. Och cykeln måste repareras direkt. Idag måste nästan räknas som ett träningspass. Enligt både YRs, SMHIs och DMIs appar (hallå – affärsidé! En app som jämför vädret från olika appar. Det måste ju vara mycket säkrare att det blir sol om alla apparna säger att det blir sol!) skulle det bli regn till eftermiddagen så jag packade med mig regnstället och grejerna i bilen. Ja, för jag tänkte det är bra att testa cykeln direkt med utrustningen som jag kommer att använda med den. Och så ser ju de i affären att det är en seriös person, någon som kan sina grejer och värdesätter kvalitet. Då blir det enklare mellan mig och personen i affären – vi kan vara på samma expertnivå från början och hen behöver inte tveka om att jag också vet vad jag pratar om när man kommer in på skillnaden mellan olika Shimano-nav, fördelarna med kolfiberram och att hydrauliskt bromssystem är en självklarhet.

Men det blev lite varmt i affären. Jag drog på mig regnstället redan på kontoret och jag hade både kavaj och ylletröja idag. Nina kommenterade häromdagen hur snygg det är och jag håller med. Jeans, skjorta, ylletröja och så en kavaj över det är verkligen den optimala kombination av avslappnad, cool och elegant. Men lite varmt blev det med med regnställ över det. Kundrådgivarna på Cykelspec gick runt i t-shirt och shorts så det var ganska varmt inne. Och det var ganska många fler före mig. Lite förvånad över medelålder och könsfördelning. Alltid tänkt cykel som en ganska ungdomlig sport och som många kvinnor som håller på med. Men det var bara män, nästan gubbar på Cykelspec. Hörde till och med någon säga något nyårslöften – lite lustig slump.

Men nöjt konstaterade jag att ingen annan hade ett så bra ytterställ som jag. Och jag såg flera som hade ett rejält gubbhäng över byxkant. Växlade en förstående blick med en kundrådgivare, typ ”Amatörer…”

Lite varmt blev det som sagt och när det blev min tur, var det jäkligt skönt att komma ut snabbt på en kanonhoj. Tyvärr kom jag inte så långt. Glasögonen hade immat igen lite, huvan satt inte så bra under den nya hjälmen och byxorna fladdrade lite och fastnade i kugghjulen så jag plöjde rätt in i en lyktstolpe efter bara några meter.

Vi löste det bra dock: Även om det inte var många meter så hann jag känna att det var rätt cykel och jag fick 5 % rabatt på reparationen av cykeln om jag köpte den.

Idag får faktiskt räknas som ett träningspass. Blev verkligen supersvettig.

21 januari – Nytt regnställ

Nytt regnställ – check!

Vissa saker kan man inte snåla med. Ett regnställ som kanske behöver användas 100 gånger på ett år, som skall tåla ett häftigt sommarskyfall och en höststorm – då kan man inte kompromissa. Efter jobbet stannade jag till på 10-minutersparkeringen utanför Naturkompaniet och sa till första expediten att ”Jag behöver det tuffaste och bästa regnställ ni har för cykling.”

Mindre än 10 minuter senare var jag tillbaka i bilen. Regnjacka, regnbyxor, överdragshandskar, överdrag till skorna, skärm och regnglasögon med vattenavvisande beläggning. Nästan 15 000 kronor, men till vissa saker går det inte att kompromissa med kvaliteten. Och använder jag grejerna två gånger varje jobbdag i fem år blir kostnaden 6 kronor per cykeltur. Då är det inte mycket pengar, Jämför med trängselavgifter, bensin, värdeminskning på bilen. För att inte tala om hälsovinsterna! Jag kommer att vara sjukskriven mindre och orka mer både hemma och på jobbet. Nej, det är ren vinstaffär – de här 15 000 kronorna kommer att göra att jag tjänar mer pengar. Fantastiskt när man tänker på det så.

När jag kom hem duggregnade och jag tänkte att det var lika bra att inviga direkt, men då dök nästa problem upp. Min cykel stod längst in i förrådet, bakom sommardäck, de andra cyklar, byrån som vi skall slänga och två trasiga sängar. Efter lite trix fick jag ut den, men det är bara att inse – den cykeln duger inte till att jobbpendla.

Besökare: Hade jättebra samtal med Nina och hon skall hjälpa mig. Kanon, verkligen. Vi pratade egentligen mest om annat – hon är verkligen en frisk fläkt på kontoret.

Socker och laktos: Jag har bestämt mig för att jag inte kör så slaviskt. Reducera det. Lite i alla fall. Men det är inte nyttigt att fokusera för himla mycket på det. Bättre att ha en avspänd attityd till det. Känna efter – behöver jag verkligen en kexchoklad? Ja, det kanske jag faktiskt verkligen behöver. Det är ju inte bara socker och fett, det kan också vara något som ger glädje och välbefinnande.

Kram till hela blogg-Sverige där ute! Välkomna till cooldad.se!

20 januari – Dag fyra utan laktos

Magen mullrar så mycket att jag inte fick sova i sängen med L i natt utan det fick bli soffan. Fattar inte. Drack bara ett glas riktig laktosmjölk igår. Tycker verkligen magen borde ha börjat lugna sig nu.

Gjorde en dubbel sats Rawlicious Raw Bars igår – de är verkligen jättebra för att hålla nere suget efter godis eller mjölk.

Besökare: 1. Jag kikade bara på bloggen hemifrån. Skall prata med SEO-Stefan imorgon. Eller kanske Nina – hon är verkligen trevlig.

Träning: Det har inte blivit en enda träning sedan nyår – det är mycket bättre att erkänna som det är och ta tagit i det rakt på, inte försöka komma några undanflykter med att det varit så mycket med magen och att det blev folkstorm kring nyårslöftena. Jag var faktiskt nära att ta en promenad ikväll, men precis körde magen igång igen och sedan var jag lite matt. Och ja, jag erkänner, jag har inte cyklat till jobbet heller. Det har blivit bil varenda dag. Men det har varit så slaskigt och jag har inget riktigt bra regnställ att cykla i.

Jamen, det är ju grejen! Jag har inte fattat varför det tagit emot så att cykla till jobbet, men omedvetet har det varit för att jag inte haft ett bra regnställ.

Det är dags att agera! Imorgon skaffar jag ett regnställ! Laktosfri, sockeroberoende, cykla-i-alla-väder. Here comes Cooldad – he is sporty, and he is healthy!

PoK kära läsare – jag vet att ni finns där! Ni kanske bara använder sådan där anonymfunktion när ni läser min blog. För att slippa reklam. Men cooldad.se kommer alltid att vara reklamfri, så slå av anonymfunktionen!

19 januari – Dag tre utan laktos

Dag tre med laktosfritt.

Ja, alltså det blev inte riktigt laktosfritt idag. Barnen drack Oboy till frukost och det såg så himla gott ut. Jag gjorde på min havremjölk och rå kakao och utan socker, men det blev inte riktigt samma sak. Men för att barnen skall få ha kvar sin förebild mot ett samhälle som är mindre beroende av djurfabriker och socker, så ville jag inte gärna visa dem det. Så jag smög undan med mitt glas till toan och slog ut chokladhavremjölken i toastolen.

Men några minuter senare vrålade E från toan att A måste spola efter sig. Och det blev ju lite prekärt, men jag sa att jag inte trodde att A varit på toan nyss och då framförde E några ganska fula svordomar som jag måste lära mig.

Men när barnen var uppe och borstade tänderna tog jag ett snabbt glas Oboy – igen tänker jag att det är nog bra att inte avsluta för fort. Har man nu varit laktosförgiftad ett helt liv kanske man inte skall sluta så tvärt.

Och Palle slutade faktiskt med laktosfritt igår.

Äldre inlägg

© 2019 Cooldad73

Tema av Anders NorenUpp ↑

%d bloggare gillar detta: